En episk roman i en värld utan syn och hörsel.
MELLAN MÖRKER OCH TYSTNAD
Sverige har varit med om en katastrof vars orsak ingen känner till. Städerna ligger i ruiner, vägarna är övergivna och något har gått sönder på ett sätt som inte går att reparera. Och var är alla människor?
Mikael är dövblind. När allt faller samman har han bara sin vita käpp, sitt minne och en enda tanke som driver honom framåt: hans dotter Alma. Han är övertygad om att hon lever – och att hon finns vid den gamla stugan vid Rensjön i den absolut nordligaste delen av Sverige.
Steg för steg vandrar han genom ett trasigt land, genom mörker, kyla och hot som inte går att förstå. Längs vägen väcks minnen av ett liv som inte längre finns och frågan om hur långt en människa kan gå för att rädda det sista hon älskar.
Mellan mörker och tystnad är en lågmäld och mörk roman om förlust, uthållighet och hopp – och om att fortsätta framåt även när världen har slutat visa vägen.
Utvalda omdömen
Vad tycker folk?
Spännande och läsvärd!
”Mellan mörker och tystnad” griper tag i mig redan från första sidan, inte minst för att jag vet att även författaren lever med dövblindhet. Att följa bokens huvudperson Mikaels enorma prövningar på den långa vandringen från de sönderbrända kvarteren i Höganäs, vidare norrut genom ett katastrofdrabbat Sverige där inget eller ingen längre tycks leva, ända upp till stugan utanför Kiruna, är som att åka en känslomässig berg- och dalbana. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna ibland och jag känner nästan ryggsäckens tyngd, brandröken som irriterar näsan, stanken från den ruttnande maten och oron över den ständiga ovissheten om vad som väntar bakom nästa hörn när man varken kan se eller höra vad som väntar.
Det här är en bok som är svår att lägga ifrån sig, och som belyser vilka enorma brister det finns i dagens samhälle utifrån ett funktionsnedsättningsperspektiv. Allt som pågår inuti Mikael medan världen faller sönder allt mer skildras så himla bra: drömmarna och tillbakablickarna från livet före katastrofen blandas med äventyren på vägen norrut. Den stora kärleken till dottern Alma är det enda som håller honom uppe och hoppet om att kanske få träffa henne igen får honom att orka kämpa vidare i en värld som inte längre är mänsklig. Men hur överlever man egentligen utan syn och hörsel om en katastrof händer, när nästan alla människor försvunnit från jordens yta och all el och teknik slutat fungera? Och vad är det egentligen som har hänt? När synen och hörseln inte går att förlita sig på blir andra sinnen desto starkare och viktigare, och jag är otroligt imponerad över Torbjörns sätt att skildra allt vad det innebär (med en liten underton av humor som skymtar till ibland, mitt bland allt det mörka).
Detta är en otroligt spännande bok utifrån ett helt unikt perspektiv som lever kvar i mig långt efter att jag läst den sista sidan. Det skulle inte förvåna mig om den blir en film eller serie en dag. Läs den!
Läsvärd
Jag såg fram emot att läsa Mellan mörker och tystnad framför allt för att jag länge har imponerats av och inspirerats av Torbjörn Svensson. Jag var nyfiken på hur hans erfarenheter och perspektiv skulle ta sig uttryck i romanform.
Det som berörde mig mest är just författarens inifrånperspektiv. Skildringarna av vardagens utmaningar känns äkta på ett sätt som är svårt att skriva fram om man inte själv har levt nära det man berättar om. Det känns aldrig konstruerat eller tillrättalagt. Tvärtom finns det en trovärdighet i de små detaljerna som ger berättelsen ett djup utöver själva handlingen.
Jag uppskattade också upplägget. De korta kapitlen och den tydliga strukturen gör att den tjocka boken känns betydligt mer lättillgänglig än sidantalet först antyder. Det är lätt att tänka: ”Bara ett kapitel till.”
Något annat som boken förmedlar väl är vilken enorm kraft det finns i en människa som har ett tydligt mål och en stark anledning att fortsätta. Oavsett vilka hinder som dyker upp drivs berättelsen framåt av den envisheten, och det gör att man som läsare också vill följa med hela vägen.
Mellan mörker och tystnad har ett hjärta och en autenticitet som är svår att värja sig mot.
Hatten av, Torbjörn!
Spännande!
Nu har jag läst ”Mellan mörker och tystnad” av dövblinde Torbjörn Svensson.
Boken är en riktigt dystopisk och surrealistisk historia. En helt dövblind man – noll hörsel och syn – är den enda överlevande personen (?) i en stor katastrof som han inte förstått vidden av. Förstår han – och läsaren – vad som egentligen har hänt?
Han ger sig ut på en, till synes, hopplös promenad genom ett helt ödelagt Sverige från skånska Höganäs med Kiruna (!) som slutmål. Hans dotter bor nämligen där. Lever hon? Hur mår hon?
Men med en orubblig järnvilja, motivation och kreativitet (minns någon TV-hjälten MacGyver?) är inget omöjligt!
Boken kan te sig långtråkig, men det är det inte. Det dyker upp överraskningar på oväntade platser. Både positiva och negativa. Man vet aldrig vad som händer bakom nästa krök eller bland städernas ruiner. Det gör att man, som läsare, aldrig ger upp hoppet om att huvudpersonen når sitt mål.
Det speciella med boken är att den är skriven helt utifrån huvudpersonens tre återstående sinnen: känseln, lukten och smaken. Inga visuella eller auditiva intryck alls.
Jag har förvisso inte en så bra syn, men blind är jag inte än. Men när det är ganska mörkt runtom mig, så känner jag igen mig från boken. Jag har alltså bara känseln kvar att förlita mig på i första hand.
Läsvärd!
Otrolig beskrivning, det kan tänkas att se berättelsen som en metafor för att förstå de motgångar som man kan uppleva med funktionsnedsättning när samhället inte är tillgängligt.. Samtidigt den utanförskap och isolering som det leder till. Tack för läsningen!
