Masthead header

KONST

KONST FÖR MIG ÄR NÅGOT FRITT. FRITT ATT SKAPA, FRITT ATT TOLKA OCH FRITT ATT UPPLEVA. NÄR JAG FÖR ETT ANTAL ÅR SEDAN UPPTÄCKTE ATT JAG VILLE BÖRJA SKAPA, I MIN BEGYNNELSE AV ATT HA FÅTT DÖVBLINDHETEN, SÅ BLEV DET BÖRJAN PÅ EN HELT NY RESA I MITT LIV. FRÅN ATT ALDRIG UPPSKATTAT KONST TILL ATT SJÄLV SKAPA. DET HAR VARIT EN FANTASTISK OMVÄLVANDE KÄNSLA ATT FÅ SE SAKER VÄXA FRAM UR MINA SÅRIGA HÄNDER. DÄR STOD JAG, NYDÖVBLIND OCH INSTÄNGD I ÅNGESTEN OCH FÄNGELSET SAMHÄLLET SKAPAR ÅT MIG, OCH INSÅG ATT FRIHETEN FANNS DÄR INOM MIG. DENNA FRIHET I FORM AV GAMLA TRASIGA BEGAGNADE VITA KÄPPAR. SÅDANA DÄR SOM SYNSKADADE, BLINDA OCH DÖVBLINDA ANVÄNDER FÖR ATT TA SIG FRAM. SÅ BÖRJADE JAG BÖJA, SÅGA OCH LIMMA TILL VARELSER SOM ILLUSTRERAR MIN RESA GENOM LIVET. DETTA ÄR MIN BERÄTTELSE. DETTA ÄR MIN KONST.

KÄPPMONSTRET

 ”Han kommer från där borta, långt uti periferin.

Suddig till en början för att ju längre tiden går bli mer tydlig.

Käppmonstret. Byggd av gamla käppdelar av kasserade vita käppar växer

han fram ut något som alla med synskador måste brottas med.

Anpassning. Man kan tycka mycket om denna skapelse. Ful, söt, märklig, logisk eller bara ett ting, men han är definitivt en sak – verklig.”

 



ANSIKTET

(Hård röst) ”Titta inte på mig! Varför stirrar ni på en som inte ser?

Jag vill inte att alla skall betrakta mig som något udda.

Låt mig va!”

(Mjuk röst) ”Se hur jag använder mina händer för att se.

Se hur mitt taktila sinne är mina ögon.

Se hur jag är på din nivå, bara genom ett annat sätt. Se MIG!”

 



SÖKAREN/BESLUTAREN

Längs med livets väg så möter den lille Sökaren den stora Beslutaren.

Personen möter myndigheten. Myndighetens fyrkantighet låter inte den lille sökarens gråzoner och opassbarhet passera.

Samtidigt slits en del bort av Sökarens själ, och inom sig växer en knut av ångest och oro. Rädslan hos Sökaren att inte vara någon och inte bli bemött med respekt.

Beslutaren som tittar ner och låter sin cynism slå sina klor i sökaren.

Bedömer utifrån en mall som passar ingen, allra minst Sökaren……………….. Konstverket Sökaren/Beslutaren är här. Nu.

 



UR ASKAN

Ur askan reser den sig och kastar sig in i elden.

Ur spillrorna av en process sträcker den sig upp ur bråtet med stolthet och styrka.

I sin hand håller den stolt det hjälpmedel som den under ångest processat och till slut känner sig trygg med.

Men käppen är också du och jag. Man trillar och slår sig, man faller ner i mörkret.

Du och jag kan välja att för evigt falla, eller så reser man sig.

 



UTANFÖR

Att inte få vara med i samhället då dess murar sträcker sig högre än dina armar kan nå.

Utförskapet runt hörnet som skriker sin tomhet så fort du står i en folksamling utan att egentligen vara där.

Ord som flyger förbi öronen utan att nå, utryck som aldrig får landa på din näthinna.

tt inte få vara en del av allt, eller inget. Självvalt eller inte, ”Utanför” är här

 



BRUSTET HJÄRTA

Brustet hjärta. När livet inte går som man vill. När känslorna och hoppet går mitt itu.

Drömmar som går i kras och sorg över det förlorade. Likväl, i ren desperation så försöker man lappa ihop det brustna hjärtat,

trots att det är itu, och sliter med att få det till att fungera igen.

För mig är Brustet hjärta känslan av att inte få vara den pappa jag skall vara, och för systemets svikande i att låta mig få vara en människa, en fri sådan.

Bristen av stöd och rättvisa ger mig Brustet hjärta.

För någon annan kanske den är en symbol för ett trasigt förhållande som man försöker lappa ihop trots skadorna som finns.

Eller kanske är de små figurerna den lilla rösten inombords som stretar emot varje logisk tanke.

Var går gränsen mellan att kämpa och att inse? Brustet hjärta är här, nu.

 



SPRICKAN

Sprickan är här, nu.

(Känslan av att förlora sina barn).

 



TIDEN

Den där tiden som rinner iväg, den där som finns inom en och som är allt annat än en vanlig klocka.

Där visarna rör själen när tiden tycks försvinna.

I jakten på mer tid så vet vi att vi aldrig kommer få tillbaka den som vi redan har haft.

Du vill stoppa visarna, vrida dem tillbaka och göra det du egentligen ville göra – när du trodde tiden var för evigt.

Men Tiden finns bara Nu, Tiden är här.

 



FÅNGEN

Fången är här, nu.

 



FRAMÅT

 



KYLAN

Då säger vi hej till Kylan!

Hur det är att födas in i en värld, där man med funktionsvariation redan är förutbestämd att inte vara delaktig i.

Men det är också en väldigt talande illustration på hur vi människor i dagens stressade och uppkopplade värld tappat kopplingen till att vara människa.

Gemenskapen har blivit utbytt till apati över att inte längre kunna greppa något i världen, knappt en själv.

Så vad låter vi kommande generationer födas in i, mänsklighet eller Kyla?

Kylan är Här och Nu.